Alla dessa hundar!

Det är ju väldigt kul att ha ett så sammansvetsat gäng vovvar som jag och syrran har. Jo visst, Heidi kanske är lite av en utböling...hon sitter ju mest vid sidan av och tittar på när de andra tre leker och har kul. Möjligtvis att hon hittar nån härlig fläck att rulla sig i. De andra tre har ju väldigt skoj ihop, Java och Betty jagar mest varann och sen brottas de tills de stupar. Sirre är med i början, men hittar han nåt annat att göra, tex förvandla en pinne till sågspån, så struntar han blankt i de två svarta. Eller som vi kan se här:

Han blir så varm och lite lagom slapp så han gräver sin grop och lägger sig helt sonika däri och relaxar! Sötast!

En bonusbild på Sirre, 8 år gammal. Det vita kring nosen börjar sprida sig över ansiktet på gamle gubben. <3

Betty och Java har helt galet skoj ihop, det är sällan det är en lugn stund när de träffas.

Fullt ös medvetslös, ser dock ut som att Java mest vandrar på det här fotot.

Och det händer ju att Heidi är med på nåt hörn ibland! :)

De är härliga i alla fall, våra hundar! 4 personligheter!

Idag var jag och Betty på kurs igen, samma som vi började gå på måndagen den vecka som Betty opererades på fredagen. Vi hann alltså bara gå 1 av 6 tillfällen sist, så vi har sparat kursen tills nu då B är frisk igen! Det gick strålande bra, denna gång gick mest åt till koppelträning i alla dess former. Nu är ju Betty en fröjd att gå med i koppel, men ibland har hon en tendens att gå in mitt framför fötterna på mig, då blir jag smått galen! Det var i alla fall inga som helst problem med öva kontaktljud, gå med matte fast en annan hund leker och stimmar bredvid eller att gå fot över vägen. Peace of KAKA sa Betty och åt Frolic tills det ploppade ut en genom örat på henne. ;) Däremot så har jag varit supernoga med passivitetsträningen med Betty, det har ju liksom varit tumregeln i hennes rehab, och idag så fick jag mitt kvitto på att jag lyckats med den träningen. Har i och för sig märkt att hon har väldigt lätt för att bara koppla av och stänga ner verksamheten, vart vi än kommer och blir stillastående. Idag, på kursen, var det dock tanken att hundarna skulle lära sig "skvallra", dvs ta kontakt med sin människa när de såg något som potentiellt skulle kunna tänkas sätta efter, tex en hare eller en annan hund. Man skulle då börja träningen med att belöna varje gång hunden tittade på matte...utan att kalla på dem eller nåt. Jag och Betty stod ju och lyssnade på instruktionerna för övningen och Betty satt då som en staty och kollade in lite fåglar, sniffade lite i luften, kollade in de andra hundarna och sniffade lite på marken. Sen hittade hon en liten pinne som hon skulle äta upp, liksom allt annat än att kolla på matte. Hon har ju lärt sig att när vi bara står still och inte gör nåt så är det vad som gäller, sen säger ju matte till när nåt nytt ska hända. Så det sket ju sig BIG TIME, Betty var den enda som inte sökte kontakt med matte när vi började övningen. Jag fick belöna henne så fort hon hade nosen i min riktning, oavsett vad hon gjorde, men den poletten trillade inte ner där och då i lilla B. Övningen skulle sedan utvecklas till att ett par av hundarna skulle gå en liten sväng, och förhoppningsvis skulle då de hundar som stod still med sina människor titta på de hundar som var i rörelse. Då skulle belöningen komma i form av BRA när de tittar på hundarna och det skulle generera en blick på människan typ; vad var det som var bra och var är min godis - AHA! Men lilla B hade annat för sig än titta på en massa hundar som promenerade. Lukta lite i lövhögen och äta diverse äckel var mycket roligare. Så vi gick fetNIT på hela skvallerövningen. Hon är ingen skvallerhund än i alla fall, får väl se om jag tycker det verkar vara nåt att träna in. Känns lite meningslöst just nu, hon är ju mest intresserad av mig, inte omgivningen.
Nu är vi i alla fall igång igen med livet! Känns skönt att ha en "frisk" hund! :)

Lämna gärna en kommentar eller två, blir så mycket roligare att skriva då!

/C