Lite update

Betty är ju numer friskförklarad! Wihoo! Jag kom på att jag inte riktigt skrivit ut det här på bloggen utan bara på fejsbuck. Hon fick tummen upp av sjukgymnasten i förra veckan och jag åkte hem med tårar av glädje längs kinderna! Så himla trevlig känsla att veta att det nu bara är två traskgånger kvar och sen är vi fria att leva livet! Betty busar på som aldrig förr och har en stor aptit på livet nu, helt annat än hur hon var i höstas. Skönt att hon "kom tillbaka" som en riktigt jobbig unghund, då vet man ju liksom att allt är ok på någe vis. Kottar i öronen och en vilja av stål men faktiskt börjar det släppa lite nu. Lagom inför vår kurs vi ska gå som börjar i april. Det var den kursen vi började på precis innan B's operation, lagom och fortsätta nu tänkte vi!

Jag måste bara få lyfta upp Kjerstin Pettersson på Ultuna här också, världens bästa sjukgymnast för våra fyrbenta vänner. Helt underbar med djuren och hon har en kunskap som är helt galet djup. Hon har verkligen varit ljuset i tunneln hela vägen.

Nu väntar vi på vår och värme, sen ska vi inviga sjöarna här omkring igen till mitt lilla badmonster! Ser också fram emot MH't i Uddevalla med Essmania's i maj och såklart kennelträffen dan efter. Ska bli så roligt! Äntligen kan vi vara med och socialisera ordentligt, jag och mina vovvar. Hoppas också på att Betty håller sig lika fin i armbågen framöver som hon är nu, då blir det nog utställningspremiär på specialen.

Mors!
/C

Avslappnade vid det "osynliga" staketet utanför vår stuga på Öland i somras. Duktiga vovvar!

Idétorka på bloggfronten.

Men ni kanske vill veta att vi nu äntligen har gått av Metacam på Betty! Wihoo! Hon fick sista dosen i fredags så det är nog lite tidigt att veta hur hon mår av det, men än så länge har det inte varit några problem.

Vi var och traskade i veckan, det gick jätte bra. Hade med mig både Oscar och Heidi, tog lite foton på den lilla uttråkade unghunden i trasken. Betty är nämligen inne i nån märklig ålder där hon tröttnar på allt efter bara några minuter. Från början i trasken så var hon super koncentrerad och jätte fokuserad hela passet. Nu för tiden går hon in i lådan, piper och gnäller medan de riggar upp luckan och bollen som tar emot den lata baken på vovven (som ibland hoppar över att gå några steg och således hamnar bak i trasken) för att sedan stå som paralyserad när vattnet forsar in och då börjar jaga bubblor. Sen när bandet börjar rulla så går hon förnöjt i nån minut, sen ska det pysslas, gärna projekt tasigutsåsnabbtsommöjligturtrasken-leken. Den består av att försöka gräva sig ut i hörnen, gå så fint hon bara kan för att få slippa vara instängd och avslutas sedan med att försöka hoppa ut ur den. Hela denna tiden står jag på pass och försöker få hundskrället att skärpa till sig så man slipper skämma ögonen ur sig inför personalen. De skrattar dock gott och sitter mest och flinar åt Betty som hittar på allt möjligt märkligt förutom att gå där inne i trasken.

Här är Betty framifrån i trasken, med den tidigare nämnda arseldämpen skymtandes där bakom.

Hon var mäkta less på att hon var förpassad till trasken medan Heidi satt och njöt av torkan utanför.

Någe mer spännande än så har jag inte att bjuda på. Inte mer än att jag är sjukt glad att jag lärt Betty "spotta" kommandot, för det finns bara en hund som jag känner till som håller samma klass som Java när det gäller att slänga i sig både det ena och det andra på promenaderna, och det är vårt knasknippe Betty. Allt möjligt snusk hittar hon på marken och ska bära. Snacka om jackpot varje gång det är en ofarlig pinne! En riktig bärhund är hon i alla fall och det har jag förstått det som att fler av syskonen F-kullare har gemensamt.

Mors!

/C

Bushund!

Ja...vad ska man säga... Betty är en riktig liten bushund. Hon bara busar hela dagarna, ställer till med elände och trubbel men är bara så bäst ändå! Hon kryper nu mer upp i våra knän när vi sitter i soffan och kommer alltid upp i sängen och vill gosa på morgonen.

Sen har hon ju då ställt till med lite som sagt...hmmm...

Det här var vad jag möttes av idag när jag kom hem från en lunchdate med min man... Glömde sätta upp kompostgaller innanför dörren där posten droppar in.

Och dessa söta änder fick vi i bröllopspresent från en vän som kommer från Korea. Den ena är nu mer halvhuvad.

Men oj oj vad jag gillar denna hund ändå. Hon verkar ju dock lida av nån lättare separationsångest ibland för detta var inte så skoj att städa upp kan jag säga. Anden hade hon flisat sönder i sängen så det var träflis överallt och posten låg i strimlor i hela lägenheten. Det konstiga är att hon bara gör sånt här ibland. Hon har inte strimlat nåt de senaste gångerna jag lämnat henne, även fast jag glömt kompostgallret (hur svårt kan det va?!) och råkat lämna hushållsrullen där hon kan komma åt den. Märkligt. Man märker dock på Heidi när man kommer hem om Betty har varit i farten, Heidi blir liksom lite extra lycklig att man äntligen är hemma så hon slipper se hemmet förfalla. ;)

Mattes allra bästa och mest speciella hund! <3 Älskar dig!

/C