Eurasierpromenad!

Igår var vi i Rudans friluftsområde och promenerade tillsammans med en massa härligt eurasierfolk! Det var några uppfödare som hade arrangerat träffen och det är jag tacksam för! Hade ingen aning om att det fanns ett så härligt område att promenera i! Nu är det ju 6 mil dit från mig enkel resa, men det är ju skoj att veta var det ligger om det blir fler promenader!

Heidi och Betty skötte sig exemplariskt. Heidi är ju väldigt okomplicerad på träffar med en massa andra eurasier, inga missförstånd eller annat jobbigt uppstår utan allt går som på räls. Visst är hon en ordningsvakt min lilla Heidi, men sånt får man leva med som ägare till en 9 år gammal dam som är liiite finare än alla andra! ;) Betty var jätte duktig hon med, hon är inte alls lika nervös tillsammans med eurasier som hon är med andra hundar, och det är ju skönt. Men man märker att hon är lite osäker, kanske är åldern också...jag vet inte. Hon sköter sig på alla sätt och ingen hund betedde sig illa mot henne heller så det var lyckat! Annars kan ju Betty lätt bli hackkyckling i en större grupp hundar. Men jädrans vad hon har spring i benen alltså! Helt sjukt. Jag släppte henne efter att alla andra hundar hade sprungit av sig det värsta. Hon är ju ingen hejare på att lyda så jag tyckte det var lämpligast när allt hade coolat ner sig lite. Hon drog iväg som en avlöning som hon alltid gör, i en båge runt alla, slirandes i gräset. Hon är så söt. Hon var lös en bra stund och skötte sig jätte bra. Sen helt plötsligt får hundurslingen nån slags hjärnsläpp och ser en rottweiler med ägare som går bredvid den enorma ängen vi var på. Rottisen hade gått på vägen läääänge och Betty hade sett den vid ett tidigare tillfälle men struntat i den. Nu helt plötsligt sätter hon av med kurs mot rottisen, jag blir skitnervös och ropar och stojar, men inte lyssnar pappskallen på mig inte. Så hon drar fram på Betty vis, 100 knyck tills hon är 5 meter ifrån och då börjar hon svansa runt sådär osäkert och då brukar hunden ifråga skita i henne och vända på klacken, eller sätta av efter henne i nån slags jakt varpå Betty flyr. Nu satt ju Rottisen tack och LOV fast i ägaren, men Betty kommer ändå inte till mig, fastän att Rottisen blir väldigt intresserad av henne...dumma puckohund. Marita hjälpte till att ropa och tjoa och då kom hon äntligen. Pust är allt jag känner, det är sååå viktigt för mig att kunna lita på mina hundar, och det känns som att jag har misslyckats totalt med Betty, eller så är det åldern och det kanske ger sig så småningom...

Här kommer en bildbomb!

Ett gäng härliga människor med härliga hundar!

Här promeneras det för fulla muggar!

Heidi saknade nog husse, hon blev nämligen väldigt intresserad av alla frisbeegolfspelare som var där och tävlade. Hon vet ju att husse spelar frisbeegolf så hon letade väl igenom folkmassorna. :) Bästa Heidi. Så klok.

Marita och Görans Lina.

Jag tror att detta är Tequila och Liten.

Här är i alla fall Maddes Tequila! 

Tror detta är Leiionspitz Oh-so-black Otis. Stort och fint lakritstroll! 

Här grillar det korv. Hundarna var ju minst sagt intresserade. :)

Fina Betty ihop med en Kvarnsjölidenvalp.

Kvarnsjölidenvalp halvt gömd i gräset. 

Vansinnigt söt! Vill ha en till, eller inte... haha.

Ett gäng Leiionspitzare. Liten är ju vansinnigt söt!

Här står min långhals i en väldigt ocharmerande position. Men ändå liksom. :)

Min sötaste lilla hund. Så glad att jag har henne. Hon är en riktig goshund, vad vore livet utan hennes uppiknät hopp som lämnar blåmärken över hela låren. <3

Fin! 

Så vansinnigt mysiga små valpisar! Kvarnsjölidens skapelser. 

Betty tyckte de var lite läskiga tror jag. :)

 

Tror att dessa små ullbollar var helt slut när de väl kom hem sen.

Hej från oss!
/C