Nu gäller det!

Har precis kört första passet med utställningsträning här hemma med den lilla svarta. Det gick bra, hon sätter sig emellanåt och glor mer på mig än godisen i handen...men men. Jag måste ju börja nånstans! Håller på att fylla i anmälningsblanketten till en inofficiell utställning som Goldenklubben Uppland håller i Enköping den 27 november. Det blir grymt skrämmande, men jag hoppas att jag och Betty gillar det! Är lite i valet och kvalet nu om jag ska våga anmäla oss till Stockholm eller inte... Jag har ju aldrig ställt ut!!! Hjälp!! Det brinner ju i knutarna också, bråttom att bestämma sig... Jag vill ju inte stå där som den ende amatören med en liten hund som far både hit och dit och en matte som är lite här och där.

Jag har börjat kolla priser på att röntga henne också, och med tanke på vad det kostar så dröjer det nog ett par månader till tror jag innan jag slår slag i saken. Hon är ju inte två än så det är ju egentligen ingen brådska. Är det någon vänlig själ som skulle kunna råda mig till om jag ska ta extra projektioner på hennes armbåge eller inte? Vad tjänar det till liksom? Poängen är ju att jag ska få svar på om hon har börjat utveckla artros där eller inte. Men om hon har gjort det då? Vad ska jag göra då till skillnad från det jag gör nu? Förstår ni hur jag tänker? Det är ju inte gratis liksom...

Åså har jag börjat längta tillbaka till Furface för att gå fler kurser...så det är mycket saker (som vanligt) som jag vill göra, men plånboken är inte lika generös som min fantasi! Maria Ahola la upp en länk på fejan till en riktigt bra grej, läs detta.

/C

Eurasierpromenad!

Igår var vi i Rudans friluftsområde och promenerade tillsammans med en massa härligt eurasierfolk! Det var några uppfödare som hade arrangerat träffen och det är jag tacksam för! Hade ingen aning om att det fanns ett så härligt område att promenera i! Nu är det ju 6 mil dit från mig enkel resa, men det är ju skoj att veta var det ligger om det blir fler promenader!

Heidi och Betty skötte sig exemplariskt. Heidi är ju väldigt okomplicerad på träffar med en massa andra eurasier, inga missförstånd eller annat jobbigt uppstår utan allt går som på räls. Visst är hon en ordningsvakt min lilla Heidi, men sånt får man leva med som ägare till en 9 år gammal dam som är liiite finare än alla andra! ;) Betty var jätte duktig hon med, hon är inte alls lika nervös tillsammans med eurasier som hon är med andra hundar, och det är ju skönt. Men man märker att hon är lite osäker, kanske är åldern också...jag vet inte. Hon sköter sig på alla sätt och ingen hund betedde sig illa mot henne heller så det var lyckat! Annars kan ju Betty lätt bli hackkyckling i en större grupp hundar. Men jädrans vad hon har spring i benen alltså! Helt sjukt. Jag släppte henne efter att alla andra hundar hade sprungit av sig det värsta. Hon är ju ingen hejare på att lyda så jag tyckte det var lämpligast när allt hade coolat ner sig lite. Hon drog iväg som en avlöning som hon alltid gör, i en båge runt alla, slirandes i gräset. Hon är så söt. Hon var lös en bra stund och skötte sig jätte bra. Sen helt plötsligt får hundurslingen nån slags hjärnsläpp och ser en rottweiler med ägare som går bredvid den enorma ängen vi var på. Rottisen hade gått på vägen läääänge och Betty hade sett den vid ett tidigare tillfälle men struntat i den. Nu helt plötsligt sätter hon av med kurs mot rottisen, jag blir skitnervös och ropar och stojar, men inte lyssnar pappskallen på mig inte. Så hon drar fram på Betty vis, 100 knyck tills hon är 5 meter ifrån och då börjar hon svansa runt sådär osäkert och då brukar hunden ifråga skita i henne och vända på klacken, eller sätta av efter henne i nån slags jakt varpå Betty flyr. Nu satt ju Rottisen tack och LOV fast i ägaren, men Betty kommer ändå inte till mig, fastän att Rottisen blir väldigt intresserad av henne...dumma puckohund. Marita hjälpte till att ropa och tjoa och då kom hon äntligen. Pust är allt jag känner, det är sååå viktigt för mig att kunna lita på mina hundar, och det känns som att jag har misslyckats totalt med Betty, eller så är det åldern och det kanske ger sig så småningom...

Här kommer en bildbomb!

Ett gäng härliga människor med härliga hundar!

Här promeneras det för fulla muggar!

Heidi saknade nog husse, hon blev nämligen väldigt intresserad av alla frisbeegolfspelare som var där och tävlade. Hon vet ju att husse spelar frisbeegolf så hon letade väl igenom folkmassorna. :) Bästa Heidi. Så klok.

Marita och Görans Lina.

Jag tror att detta är Tequila och Liten.

Här är i alla fall Maddes Tequila! 

Tror detta är Leiionspitz Oh-so-black Otis. Stort och fint lakritstroll! 

Här grillar det korv. Hundarna var ju minst sagt intresserade. :)

Fina Betty ihop med en Kvarnsjölidenvalp.

Kvarnsjölidenvalp halvt gömd i gräset. 

Vansinnigt söt! Vill ha en till, eller inte... haha.

Ett gäng Leiionspitzare. Liten är ju vansinnigt söt!

Här står min långhals i en väldigt ocharmerande position. Men ändå liksom. :)

Min sötaste lilla hund. Så glad att jag har henne. Hon är en riktig goshund, vad vore livet utan hennes uppiknät hopp som lämnar blåmärken över hela låren. <3

Fin! 

Så vansinnigt mysiga små valpisar! Kvarnsjölidens skapelser. 

Betty tyckte de var lite läskiga tror jag. :)

 

Tror att dessa små ullbollar var helt slut när de väl kom hem sen.

Hej från oss!
/C

Hittade lite fler bilder!

Från skogen alltså, så här kommer de!

Betty poserar lite fint på ett litet berg.

Heidi sitter i protest för att matte ska kunna ta en bild. Man ser ju att hon är på väg nån annan stans.

Men Betty ställer snällt upp och står still en stund.

Här hittade vi en död mås av nån form, Oscar blev jätte arg på mig som lät Betty lukta på den.
Inte lätt att vara matte...

/C

Tänk om man kunde vara en sån där duktig en...

som alltid hade massa roligt att berätta om och ett ton bilder att lägga upp på sin blogg. Men det har inte jag, ffa inte när dagarna blir kortare och kortare och det blåser och regnar. Då åker varken kamera eller lust att gå utanför dörren fram. Men vi har ju ett liv här inomhus, i värmen haha. På sistone har jag försökt aktivera min tjejer lite mer inomhus än utomhus. Och ja, Heidi är ett riktigt ess, men den där svarta fick inte mycket innanför pannbenet när det gäller problemlösning i alla fall. Hon far omkring på ett godissök i 100 knyck med all förhoppning om att fartvinden efter henne blåser fram alla godisar framför nosen på henne. Tyvärr är det ju inte riktigt så det går till och därför slutar det oftast med att skendräktiga Heidi tar allihop. :) Men söta är de båda två, de har ju sina sidor.

Vi har varit ute i svampskogen en hel del de senaste veckorna, till allas stora förtjusning såklart. Heidi skuttar runt som en treåring över stock och sten, alltsom oftast undrar jag hur hon överlever alla hinder. Betty sitter numer fast i en lina då hon inte har så mycket hörsel, hon fäller och det innebär ju att hela världen går i ultrarapid och allt ska utforskas helt ensam. Och det gillar inte detta kontrollfreak till matte som nu gladeligen hakar fast sitt lakritstroll i bältet och kastar pipen till den lilla damen emellanåt för att slippa lyssna på hennes gnäll om att springa där Heidi springer. Life sucks, tror jag Betty tycker emellanåt, men hon ska ju leva länge och den dagen hon bestämmer sig för att ploppa ur öronpropparna så drar livet igång igen! :)

Här är lite biler!

Sötisar som sitter och väntar snällt på att vi ska lämna det lyckade svampstället och dra vidare.

Jag och svampen!

Världens bästa Heidi på piratkalas. Var ju tvungen att testa hennes tolerans... haha.
Hon gillade att visa upp sig som ni ser!

/C