Tänk om man kunde vara en sån där duktig en...

som alltid hade massa roligt att berätta om och ett ton bilder att lägga upp på sin blogg. Men det har inte jag, ffa inte när dagarna blir kortare och kortare och det blåser och regnar. Då åker varken kamera eller lust att gå utanför dörren fram. Men vi har ju ett liv här inomhus, i värmen haha. På sistone har jag försökt aktivera min tjejer lite mer inomhus än utomhus. Och ja, Heidi är ett riktigt ess, men den där svarta fick inte mycket innanför pannbenet när det gäller problemlösning i alla fall. Hon far omkring på ett godissök i 100 knyck med all förhoppning om att fartvinden efter henne blåser fram alla godisar framför nosen på henne. Tyvärr är det ju inte riktigt så det går till och därför slutar det oftast med att skendräktiga Heidi tar allihop. :) Men söta är de båda två, de har ju sina sidor.

Vi har varit ute i svampskogen en hel del de senaste veckorna, till allas stora förtjusning såklart. Heidi skuttar runt som en treåring över stock och sten, alltsom oftast undrar jag hur hon överlever alla hinder. Betty sitter numer fast i en lina då hon inte har så mycket hörsel, hon fäller och det innebär ju att hela världen går i ultrarapid och allt ska utforskas helt ensam. Och det gillar inte detta kontrollfreak till matte som nu gladeligen hakar fast sitt lakritstroll i bältet och kastar pipen till den lilla damen emellanåt för att slippa lyssna på hennes gnäll om att springa där Heidi springer. Life sucks, tror jag Betty tycker emellanåt, men hon ska ju leva länge och den dagen hon bestämmer sig för att ploppa ur öronpropparna så drar livet igång igen! :)

Här är lite biler!

Sötisar som sitter och väntar snällt på att vi ska lämna det lyckade svampstället och dra vidare.

Jag och svampen!

Världens bästa Heidi på piratkalas. Var ju tvungen att testa hennes tolerans... haha.
Hon gillade att visa upp sig som ni ser!

/C