Bushund!

Ja...vad ska man säga... Betty är en riktig liten bushund. Hon bara busar hela dagarna, ställer till med elände och trubbel men är bara så bäst ändå! Hon kryper nu mer upp i våra knän när vi sitter i soffan och kommer alltid upp i sängen och vill gosa på morgonen.

Sen har hon ju då ställt till med lite som sagt...hmmm...

Det här var vad jag möttes av idag när jag kom hem från en lunchdate med min man... Glömde sätta upp kompostgaller innanför dörren där posten droppar in.

Och dessa söta änder fick vi i bröllopspresent från en vän som kommer från Korea. Den ena är nu mer halvhuvad.

Men oj oj vad jag gillar denna hund ändå. Hon verkar ju dock lida av nån lättare separationsångest ibland för detta var inte så skoj att städa upp kan jag säga. Anden hade hon flisat sönder i sängen så det var träflis överallt och posten låg i strimlor i hela lägenheten. Det konstiga är att hon bara gör sånt här ibland. Hon har inte strimlat nåt de senaste gångerna jag lämnat henne, även fast jag glömt kompostgallret (hur svårt kan det va?!) och råkat lämna hushållsrullen där hon kan komma åt den. Märkligt. Man märker dock på Heidi när man kommer hem om Betty har varit i farten, Heidi blir liksom lite extra lycklig att man äntligen är hemma så hon slipper se hemmet förfalla. ;)

Mattes allra bästa och mest speciella hund! <3 Älskar dig!

/C